2015-01-17

Hårda boulders i norr

“Dit tåget går följer vagnarna”. Att hitta nya boulders, borsta upp dem, bedöma om linjer är värda att göra, och är klätterbara, hitta sekvenser, och genomföra dessa är som bekant betydligt svårare och mer tidskrävande än att repetera problem.

Vi bjuder på en översikt över de hårdaste etablerade boulderproblemen i borrbults ungefärliga upptagningsområde för de som vill bli dragna av loket. På grund av siffermagi är tröskeln för hårda boulder satt till 8A.

Sundsvall
I Sundsvallsregionen har Fredrik Bodin länge dragit det tyngsta lasset, men det var faktiskt Christofer Björklund som för tio år sedan satt han upp den första åttan i regionen: Saga, på Raholmen.

Saga var den första, och är säkerligen också den mest repeterade åttan i mellersta Norrland.

Fyra år senare sattes den andra åttan i området då Fredrik Bodin la till en sittstart till sitt jättedyno “Matrix” i Krokviken. Det bör också nämnas att Fredrik har satt upp ett dussintal 7C+ i Sundsvallstrakten för de som vill bygga en rejäl bas av sjuor innan de testar åttor... En av dessa, Marni på storblocket i Marna, gjorde han året efter—och då ingen annan lyckats klösa sig upp och efter att ha testat och funderat har Fredrik beslutat sig för att uppgradera denna till 8A

Det dröjde ända till 2012 innan nästa 8A satts upp runt Sundsvall. Då Per Wermelin gjorde “Sending demons” en travers in från vänster till Bodins problem "Reload".

För Sundsvallsbor finns ju alltid möjligheten att åka söderut mot Söderhamn/Gävle där bland annat Mattias Flodin satt upp ett antal åttor under 00-talen. Den lokale klättraren Patrick Olander och besökande klättrare från Stockholmsregionen har också satt upp ett antal åttor de senare åren.

Östersund
Trots att en av sveriges starkaste bouldrare ursprungligen kommer från Östersund finns det, mig veterligt bara en åtta i Östersund, Ytterligheten assis, som sattes upp av Mikael Andersson för sju år sedan.

Härnösand
Inga åttor vad jag vet.

Umeå-Övik
Längre norrut har det gått tyngre med bekräftade/bevittnade åttor. Den första åttan i Ume/Norra Övik-regionen är möjligtvis en eliminationsvariant av Nirvana i Mosjön, Nirvana indirekt, som gjordes av Linus Malm hösten 2010. Linus är definitivt den som dragit det tyngsta lasset i Ume för utveckling av nya hårda boulderproblem, och i Mosjön satte han upp en ny åtta i höstas då han återigen klättrade sittstarten till Mumana, som efter att den förlorat en jättejugg under taket gick från sandbaggad 7C+ till 8A+.



Mosjön fick också finfrämmande av Armin Buc under 2012, som då passade på att göra sittstarten till Soulweeper, 8A+/B, en linje som många suktat efter—men ingen riktigt hade begripet hur man klättrar. Se på filmen innan ni testar själv. Klättrare med svag bål och rumpmuskulatur gör sig icke besvär.




Linus Malm gick också sittstarten till Kunoichi i Skravelsjö våren 2012 som sin tredje 8A (varav två är förstabestigningar).





Skellefteå
Det finns en del fin bouldring runt Skellefteå, men inga åttor vad jag vet.

Norrbottenskusten
Runt Lule har delar av den finska bouldereliten agerat lok och satt upp en del åttor de senaste två åren. Den första åttan, Sami Haapakoskis Veni, vidi, vici, kom på sommaren 2013 då Sami Haapakoski och Jani Lehtola blev övertygade av några Luleklättrare att de skulle besöka Ängesbyn. Sami satt också upp en till 8A (Catch and kill) i Ängesbyn samma sommar. Senare på hösten lade Anton Johansson från Helsingfors till två flytt till starten av Veni, vidi, vici för 8A+.

Alla dessa problem finns på film här.

Den höga sittstarten till Veni, vidi, vici räknades som det svåraste problemet i området tills i höstas då Jani Lehtola lade till en sittstart till Livstid i Rian, vilket blev den andra 8A+ i Luleregionen. (Sittstaren finns på film )

Screencap från filmning av Livstid assis

För Lulebor finns ju också möjligheten att utforska Norra Finland där Jani Lehtola har satt upp problem ända upp till 8B+, alla exemplariskt filmade.

Tidslinje
2005-09-12 Saga 8A, Raholmen, Sundsvall
2008-05-17 Matrix Reloaded 8A, Krokviken, Sundsvall
2008-08-31 Ytterligheten ss 8A, Stugun, Östersund
2009-10-10 Marni, 8A, Marna, Sundsvall
2010-10-21 Nirvana indirekt 8A, Mosjön, Örnsköldsvik
2012-05/06? Soulweeper ss 8A+/B, Mosjön, Örnsköldsvik
2012-05-26 Sending Demons 8A, Bergafjärden, Sundsvall
2012-05-29 Four Noble Truths 8A, Skravel, Umeå
2013-07-11 Veni, vidi, vici 8A, Ängesbyn, Luleå
2013-07-27 Catch and kill 8A, Ängesbyn, Luleå
2013-09-?? Veni, vidi, vici ss 8A+, Ängesbyn, Luleå
2014-09-23 Nya Mumana ss 8A+, Mosjön, Örnsköldsvik
2014-10-21 Livstid ss 8A+, Rian, Luleå (Kalix)
kommentarer

2015-01-07

Kort näringslära för klättrare

Energislag

Kroppen kan utvinna energi ur fem sorts näringsämnen: fett, protein, kolhydrater, kostfibrer och alkohol.

Protein
För någon som tränar mycket räcker det kanske att veta att vi behöver:
  • 1.2 g protein per kg kroppsvikt om muskelvikt vill bibehållas. 1.3g/kg för veganer, eftersom veganer har något svårare att hitta en perfekt blandning av alla aminosyror.
  • 1.4-1.8 g protein per kg kroppsvikt om muskelvikten skall öka. Något högre för veganer.
Detta är verkligen inte mycket protein. Särskilt för någon som tränar mycket och därför äter mycket mat. För en 70 kg klättrare blir det alltså 84 g protein per dag om de inte behöver öka sin muskelvikt.

De som tränar mindre, upp till två-tre gånger i veckan, behöver mindre protein. För ett i stort sett stillasittande liv behövs ungefär 0.8g protein per kg kroppsvikt. Jag har svårt att föreställa mig en diet som inte tillgodogör denna mängd. Cola och potatismos kanske.

För de som har väldigt stillasittande liv och samtidigt försöker hålla nere sin vikt och därför äter lite mat, men tränar hård styrketräning för hela kroppen 2-3 ggr i veckan kan möjligtvis proteinpulver vara av intresse, även om jag skulle önska att de började röra på sig mer i stället.

Kolhydrater
Ju mer vi tränar desto mer kolhydrater behöver vi. De som tränar lågintensivt och länge (tänk maratonlöpare eller cyklister) behöver upp till 9 g kolhydrater per kg kroppsvikt och dag. Det är väldigt mycket. Någon som tränar mycket klättring klarar sig på runt 6 g kolhydrater per kg och dag, vilket också är rätt mycket. Många av våra populäraste källor till kolhydrater är samtidigt dålig kost: rent socker, läsk, godis och chips är väl värst, men även pasta som inte är fullkorn och vitt ris kan ifrågasättas då det innehåller få näringsämnen utom kolhydrater.

Kroppen behöver extra mycket kolhydrater före och efter träning. Under träning med om passen är långa.

Fett
Kroppen behöver inte särskilt mycket fett då kroppen själv kan omvandla kolhydrater till fett.

Det finns två så kallade essentiella fettsyror som kroppen måste ha för att fungera, och som den inte kan tillverka på egen hand. Linolsyra (omega-6-fettsyra) och linolensyra (omega-3-fettsyra). Linolensyra verkar dessutom motverka hjärt- och kärlsjukdomar, samt möjligtvis depression.

Möjligtvis förbättrar linolensyra elasticiteten i blodkärl och leder därför till bättre blodtillförsel för kroppens muskler, något som är viktigt inte bara för hjärtat utan även för lång uthållighet.

Det är högst osannolikt att någon som inte svälter får i sig för lite linolsyra (ω-6). Det är å andra sidan mycket troligt att någon som äter en normal svensk diet får i sig alldeles för mycket linolsyra. Det finns en hel del studier som tyder på att höga halter av linolsyra leder till fetma genom att det hormonella system som styr hunger förstörs av överdoser med linolsyra. Skräpmat är utomordentligt rik i linolsyra.

En del studier tyder på att föhållandet mellan linolensyra (ω-3) och linolsyra (ω-6) är viktigt för hälsan och att en typisk västerländs diet innehåller alldeles för mycket linolsyra (ω-6) i förhållande till linolensyra (ω-3), andra studier tyder på att det viktigaste är den absoluta mängden linolensyra (ω-3) som är viktig för hälsan.

Rent praktiskt innebär detta att alla bör undvika mat som är stekt eller friterad i vegetabilska oljor av majs, soja, safflor, solros eller sesam (och allt som kallas “vegetabilisk” olja). Friterad mat på resturang eller i frysdisken är stekt i någon av dessa oljor. Stek/fritera istället mat i olivolja, eller rapsolja om det är viktigt med neutral smak.

Linfrönolja är föga överraskande den bästa källan till lionlensyra. Andra goda källor är t.ex. fet fisk eller valnötter.

Kostfibrer
I äldre litteratur så uppges det att människor inte kan får energi från kostfibrer. Men eftersom en del av tarmfloran bryter ner kostfibrer och omvandlar de till sockerarter som kan tas upp av tarmsystemet räknar vi numera med att kroppen tar upp ungefär 2 kcal/gram (=hälften av kolhydrater.)

Kostfiber finns bland annat i vetekli, vetegroddar, linfrö, psylliumfrö, korn, frukt och havre. Vi bör äta mellan 25-35g kostfibrer per dag, men inte mer än 50g per dag för matsmältningens skull. De som har en väldigt kolhydratrik diet med många fullkornsprodukter riskerar att överskrida 50g/dag.

Alkohol
Kroppen kan också förbränna alkohol för energi. Alkohol är mycket energität föda, men är inte nödvändig för någon av kroppens funktioner. Alkholhaltiga drycker innehåller heller inga imponerande mängder av andra nyttigheter. I mycket små doser—1 dl vin om dagen för kvinnor och 2 dl om dagen för män (ett modernt rödvinsglas rymmer ungefär 3 dl vin)—finns det inget som tyder på att hälsan riskeras, men i större doser än så återhämtar sig kroppen långsammare från träning, och hälsan riskeras också på sikt.

Mikronäringsämnen—Vitaminer och mineraler

Mikronäringsämnen är ett antal vitaminer och mineraler som kroppen behöver i små doser för sin normala funktion, och som kroppen inte själv kan producera, utan måste tillföras genom maten.

Äter man en balanserad hälsosam kost behöver man inte oroa sig över hövan om huruvida man får i sig tillräckligt med vitaminer och mineraler.

Järn
Järnbrist är den vanligaste bristsjukdomen, och vad värre är så är den extra förekommande i sporter där låg vikt premieras. Kvinnor lider större risk än män att drabbas av järnbrist.

Inälvs- och blodmat innehåller mycket höga doser järn. Kött och fågel är rika källor på järn, liksom baljväxter, bönor, broccoli och grönkål. Järn tas upp bättre om maten samtidigt är rik på C-vitamin.

Att laga mat i en gjutjärngryta är också en utmärkt extra källa till järn.


Vitamin D
Vitamin D är en grupp vitaminer som behövs bland annat för att immunförsvaret skall fungera bra. Dessa vitaminer skapar kroppen när huden belyses av direkt solsken, och de finns i mycket små doser i några få saker vi äter. Det behövs 20min av solsken per dag för att vi skall producera allt D-vitamin vi behöver.

I Sverige är det nog en god idé att äta D-vitamintabletter de mörkaste vintermånaderna, för att minska risken av infektioner, särskilt om man inte dricker lätt eller mellanmjölk (som är D-vitaminberikad).

Vitamin B
Vitamin B är en grupp sinsemellan helt olika vitaminer som har ett stort antal funktioner. Vi hittar höga doser av de flesta B-vitaminer i all fullvärdig (oförädlad) mat. Eftersom vitt mjöl innehåller så lite B-vitamin (de mesta av mineralerna och vitaminerna i vete och korn ligger i skalen) så B-vitamin-berikas mjöl i Sverige.

För veganer är vitaminen B12 av särskild vikt eftersom det inte finns något praktiskt sätt att få i sig B12 i en helt vegansk kost (lycka till att hitta grönsaker som inte är rengjorda med klorin, och skulle du mot förmodan göra det skulle jag skölja dem i alla fall för att skölja bort besprutningsmedel). Veganer måste äta kosttillskott med B12 (eller få i sig B12 genom berikad sojamjölk eller liknande). Äldre idrottare kan möjligtvis också lida av låga nivåer av B12 även om de äter ägg, mjölk och kött.

För de som äter alldeles för lite grönsaker kan B9-tillskott (Folat/Folsyra) vara värt att äta. Fast det skulle vara bättre om de börjar äta mera gröna grönsaker och baljväxter.


Vitamin C
Skörbjugg är ju inte så vanligt dessa dagar... De flesta får alldeles tillräckligt med C-vitamin genom födan. Det finns dock studier som tyder på att de som tränar mycket hårt drabbas av färre förkylningar om de äter extra mycket C-vitamin. (För genomsnittsbefolkningen finns inget sådant förhållande mellan C-vitamin och förkylning). Samtidigt kan höga doser av C-vitamin möjligtvis vara giftigt.

Hälsosam mat - Vegetarisk eller inte?

Hur kul det än må vara att prestera bra på klippan är ju hälsan viktigare. Det krävs att man äter tillräckligt mycket för att orka träna mycket, och att man äter hälsosamt nog för att inte drabbas av våra vanligaste “välfärdsjukdomar” (hjärt- och kärlsjukdomar, samt några former av kräfta).

Människor har ätit kött i större eller mindre utsträckning så länge som de lämnat skelett efter sig, men trots det finns väldigt få studier som tyder på människor bör äta kött—tvärtom så antyder många epidemiologiska studier på att det är en smula bättre för hälsan om kött helt undviks; men om man av historiska eller kulturella skäl vill äta kött bör man i alla fulla fall avstå från mat som vi vet höjer cancerrisken som t.ex. alla förädlade och vakuumförpackade köttprodukter som rökt skinka, bacon, fabriksmald köttfärs och allt som innehåller tillsatt natriumnitrit (E250).

De som äter rött kött bör äta som en japan, dvs hålla sig under 80g rött kött om dagen och se till att man äter en hel del grönsaker samtidigt som man äter kött.

Man bör också avstå från frusen färdigmat som innehåller fisk.

En fördel med att äta kött är att den svenska normaldieten innehåller kött och att det därför är lätt för oss att få i oss alla nödvändiga mikronäringsämnen om vi äter kött. För många finns det inte en bra vegetarisk diet att ta efter, och det krävs därför kanska stor insats i att byta till en vegetarisk diet om vi inte är uppväxta med den.

De som av olika skäl äter varken fisk eller kött måste äta vitaminpiller som innehåller B12 och möjligtvis D-vitamin.

Att hitta den rätta vikten

Rätt vikt för klättring är den vikt man presterar bäst vid. För att ta reda på denna vikt måste man samtidigt mäta vikt och prestation. Om man tappar vikt samtidigt som prestationerna blir sämre och sämre eller man blir skadad hela tiden är det ett klart tecken på att man äter för lite av någon eller några energislag. Om man ökar i vikt samtidigt som man blir sämre och sämre betyder det att man äter för mycket. Och tvärtom naturligtvis: att ligga under sin idealvikt är mycket sämre för prestationen än att ligga över!

Väg er varje dag vid samma tidpunkt. Det är helt normalt att vikten går upp och ned med 1% från dag till dag. Skriv ner vikten.

Det är klart om man studerar eliten inom klättring att en låg andel kroppsfett är fördelaktigt, inte bara för allmän hälsa, utan också för klätterförmågan. Allt för låg andel kroppsfett är omöjligt att upprätthålla förutom under mycket korta perioder, det är dessutom hälsofarligt.

Det finns gott om vågar som kan mäta andelen kroppsfett, de sägs fungera bra, men jag har ingen personlig åsikt.

De flesta hittar en bra vikt genom att äta bra och träna hårt. Faktum är att de flesta av oss kan förbättra vår vikt (upp eller ned beroende på vad som behövs) och hälsa genom att äta mer näringsrik och hälsosam och varierad föda. (Det finns till och med ett exempel på en man som fick betydligt bättre vikt och bättre hälsa genom att äta alla sina mål på McDonalds! Det är inte så överraskande eftersom dels så lyckades han begränsa sig till 2000 kalorier per dag, och dels så åt han så otroligt dåligt innan sitt experiment att till och med en McDonalds-diet var en kvalitetsförbättring. Det finns också ett exempel på en man som allvarligt försämrade sin hälsa genom att gå från en första klassens diet till att äta varje mål på McDonalds.)

Eftersom repklättring är en sport där låg vikt premieras så starkt så är många som blir fångade av sporten till att börja med mycket lätta. Därför finns det gott om exempel på klättrare som blivit bättre på klättring då de ökat i vikt genom att lagt på sig en smula muskler och fått en bättre energibalans som gör att de kan öka träningsdosen utan skador.

Vare sig de ligger under sin målvikt eller över sin målvikt så kommer de flesta att röra sig mot en mer optimal vikt och högre träningstålighet bättre genom att förbättra sin näringskvalitet.

Människokroppen är fantastisk och så länge vi tränar den korrekt och ger den alla vitaminer, mineraler, kolhydrater, kostfibrer, proteiner och fetter den behöver utan att stoppa i den allt för mycket skräp eller ge den allt för lite vila så kommer den bygga om sig till något som är bättre anpassat till de krav vi ställer på den!

Både när det gäller träning och när det gäller mat är vi människor ganska bra på att ljuga för oss själva. Vi har en tendens att tro att vi tränar hårdare än vi gör och definitivt en tendens att tro att vi äter bättre än vad vi gör.

Skriv därför ner allt du äter under en vecka. På en lapp eller på mobilen eller vad som helst. Det är inte så noga att vara exakt, utan bara något sånt här:

Frukost: en tallrik gröt med lingonsylt och mjölk. Kaffe
Mellanmål, en halv macka med ost och 2 punchrullar. Kaffe
Lunch: Stekt sidfläsk med råkost och mosad potatis. Kaffe och en liten kaka.
Mellanmål: en snickers och en glass
Middag: falukorv och snabbpasta med ketchup
Kvällsmål: tre öl och en halv påse chips.

(Ser ditt födointag i allmänhet ut så här är en förbättring inte svår att göra)

Vad är bra mat?

Bra mat
  • Grönsaker. Ät upp till fyra portioner om dagen.
  • Nötter. Upp till tre portioner om dagen.
  • Frukt. Upp till fyra-fem frukter om dagen.
  • Fruktjuice. Upp till ett glas om dagen.
  • Yogurt, ost, fil. Upp till en portion om dagen.
  • Fullkornsprodukter. Upp till två-tre portioner om dagen.
  • Rotsaker. Upp till fyra portioner om dagen.
  • Bönor & Groddar. Hur mycket som helst.
  • Vitt kött. Upp till två-tre portioner i veckan.
  • Fet fisk.  Upp till två portioner i veckan.
  • Ris. Upp till två portioner om dagen


Neutral mat
  • Vin/Öl. Ett glas om dagen för kvinnor, två för män. Mindre än 4 glas i veckan för kvinnor och 8 glas i veckan för män. Allt utöver detta är till förfång. (Ett glas öl är 33 cl, ett glas vin 1dl)
  • Mörk choklad. Upp till hundra gram om dagen.
  • Rött kött. Upp till en tredjedels portion (80g) om dagen (upp till tre ggr i veckan).


Dålig mat
  • Friterad mat. 
  • Rött kött. (Mer än 240g per vecka)
  • Processerad kött utan natriumnitrit
  • Drickyogurt
  • Saft


Mycket dålig mat
  • Godis
  • Chips 
  • Fabriksprocesserat kött med natriumnitrit (bacon, påläggskinka, blodpudding osv)
  • Läsk

Att förbättra kvaliteten på ens mathållning handlar om att välja mindre och mindre från det mycket dåliga och dåliga, och mer och mer från det som är neutralt eller bra. Kasta i första hand bort all mat som är mycket dålig, och byt ut den mot nyttigare mat, byt sedan ut dålig mat mot nyttigare mat.

Viktminskning för klättrare

Det är ingen tvekan om att de flesta sportklättrare skulle klara svårare, eller betydligt svårare leder om de vägde mindre. Men det är inte heller någon tvekan om att några klättrare skulle må mycket bättre och klättra hårdare om de åt mer.

Det är den andra meningen i stycket ovan som gör oss ovilliga att skriva om viktkontroll för klättring. Överhuvudtaget är träningslitteratur för klättring nästan helt befriad från näringslära.

Den goda nyheten är att för oss som tränar är det lättare att gå ner i vikt än för soffpotatisen. Vi går också upp i vikt långsammare än soffpotatisar.

De dåliga nyheterna är att det tar lång tid att gå ner i vikt och att för att gå ner i vikt måste även vi äta mindre än vi förbrukar. En annan dålig nyhet är att det går inte öka muskelmassan samtidigt som man förlorar vikt. Ytterligare en dålig nyhet är att man kan inte öka maximalt effektuttag (power på klättersvenska) samtidigt som man går ner i vikt.

För att gå ner i vikt utan att öka träningsdosen måste man alltså få i sig mindre energi per dag. Alternativt håller man energiinehållet konstant och ökar träningsdosen.

I teorin är detta enkelt. En 70 kg relativt vältränad man som tränar hårt förbrukar ungefär 4000 kalorier om dagen. Minska detta med 200 kalorier om dagen och denne går ner 200x7/9 = 155 g fett i veckan, vilket är två kilogram fett på drygt 3 månader!

I praktiken visar det sig vara väldigt svårt för många. Räkna kalorier är väldigt arbetsamt och mycket svårt att göra rätt, så det kan man glömma. Det är mycket bättre att låta sig styras av sina hungerskänslor. (Jag provade själv räkna kalorier under en månad. Absurt jobbigt. Hade dessutom underskattat mitt energibehov rätt grovt, så jag gick ner 2 kg i vikt första veckan...)

Att låta sig styras av sina hungerskänslor kan låta som en absurd idé. Om man ställer sig på ett torg och tittar sig omkring så kan man ju se det förskräckande resultatet av att låta magen styra...

Nå.

En enkel modell av hunger är att det finns två sorters hunger: knorrande mage och sug. Alla som vart hungriga på riktigt, så hungrig som man är efter att ha klättrat en långtur på två mackor och en liter vatten, vet vad skillnaden är. När man har en knorrande mage, fysisk och psykisk svaghet och lätt huvudvärk går det tack och lov inte låta bli att äta om det finns mat tillgänglig.

När man har vanligt sug, sug efter sötsaker, chips, morötter eller ett rejält mål mat, utan att man har knorrande mage kombinerat med svaghet och huvudvärk går det alldeles utmärkt att låta bli att äta.

Vill man gå ner i vikt så får man äta så pass lite att man får knorrande mage innan man äter igen. Ät mindre portionsstorlekar eller mer av mat som har låg energitäthet (få kalorier / 100g).

En hel del nyttig mat har låg energitäthet och är både svår att få i sig i större mängder, och eftersom den fyller magsäcken är man mätt länge efter man ätit maten. Å andra sidan har en hel del skräpmat både väldigt hög energitäthet och är speciellt designad av livsmedelskemister för att ge så lite mättnadskänslor som möjligt.

Sallader, grönsaker, och frukt ger bra mättnadskänsla och är i allmänhet rika på viktiga näringsämnen.

Populära viktminskningsdieter

Eftersom hälften av alla svenskar har överviktsproblem finns det naturligtvis en hel del som vill hjälpa dessa och/eller göra sig en hacka på detta fenomen. I denna riktning finns en uppsjö populära viktminskningsdieter med namn (GI-metoden, stenålderskost, 5-2 dieten, zone-dieten, LCHF, osv osv...). Strunta i dessa. Strunta också i alla dieter med namn som kommer i framtiden. Alla funkar ungefär lika bra för initial viktminskning, ingen funkar i längden. De bäst underbyggda av dessa nuvarande eller kommande dieter har snöat in på hur någon liten biokemisk detalj av hur människan förbränner föda, känner hunger, osv... de sämsta är bara ren nonsens.

Alla namndieter “fungerar” för många som provar eftersom de på olika sätt minskar den totala mängden energi som tas in. Detta leder till viktminskning, i början ganska snabb sådan då först tarmarna töms, och kroppen lagrar mindre vatten allt eftersom kolhydratdepåerna töms.

Efter ett tag så minskar den grundläggande ämnesomsättningen på grund av att kroppen utsatts för svält. Då kommer viktminskningarna mycket långsammare, eller inte alls, vilket gör att det blir svårare att motivera sig för att äta en speciell diet. Om dieten kombineras med en sport så är sporten (=löpning) förmodligen vald för att leda till så snabb viktminskning som möjligt och inte på grund av att den är rolig att ägna sig åt. Vid det här laget tröttnar personen som gått ner i vikt på alltihop, slutar springa och börjar äta som innan dieten infördes. På ett par månader till ett par år är vikten upp och förbi den ursprungliga vikten.

Viktminskningsdieter är typiskt sett bara intressant för de som måste gå ner i vikt tillfälligt för att se snygg ut i brudklänningen/fracken. De som går ner i vikt utan att utöva idrott kan inte räkna med att viktnedgången kommer att vara permanent, utan får—utom i några få specialfall—räkna med att återvinna drygt all sin nuvarande vikt.

Det enda som i någon utsträckning visat sig hjälpa de som gått ner i vikt genom en namndiet att behålla sin nya, lägre vikt, är genom att väga sig varje dag och bokföra vikten.



Mat runt ett träningspass/klättring

För kortare och lätt träningspass, typ ett kort boulderpass eller lite fingerbräda,  räcker i allmänhet kroppens lagrade depåer av glykolgen och det behövs förmodligen ingen speciell mat runt passet.

För att få ut det mesta av ett pass så är det bäst om glykogendepåerna är fulla. I idealfallet så äter man runt 150-300 g kolhydrater tre timmar innan passet. Då har glykogendepåerna fyllts, och magen har smält det mesta.

Det är bra att äta lite relativt svårsmälta kolhydrater en halvtimma före ett pass.

Om passet varar längre så är det bra att äta ungefär 30-60g kolhydrater i timmen under passet.

Efter ett längre pass så bör vi äta enkla kolhydrater och en smula protein. För snabbast möjliga återhämtning bör maten efteråt innehålla ungefär 4g kolhydrat per 1g protein (t.ex. bröd). Detta är särskilt viktigt för de som gör väldigt många pass i veckan. För de som gör färre än 4 pass i veckan verkar det inte spela någon större roll vad det är för fördelningen mellan protein och kolhydrat.

Om man måste utföra ett pass direkt på morgonen (typ alpinstart) så är det bra om man får i sig lite lättsmält mat innan passet.


Jul & Nyår eller industrisemester

Under delar av året så utsätts alla för ett starkt socialt tryck att äta mer mat än vad som är nyttigt för oss, och för att äta näringsfattig mat med högt energi-innehåll. Av egen erfarenhet och från vad jag hör av kompisar vid väggen i mitten av Januari så är en viktuppgång på över 10% av kroppsvikten normalt.

Att helt undvika viktuppgång under perioder utan träning och utan att äta nyttigt tycks mig helt orealistiskt. Men kom ihåg att för de flesta av oss är det mycket svårare och mycket mer plågsamt att förlora vikt än att vinna den. Sträva efter en viktökning på högst 7-8% av din idealvikt. Är din idealvikt t.ex. 58 kg, och du innan juluppehållet väger 60 kg sträva efter en viktökning till högst 58*1.08 = 62.6 kg. Säg att julavbrottet varar 21 dagar, väg dig varje dag för att kontrollera att viktökningen ligger under 2,6 kg /21 dagar = .1 kg per dag. (Väg dig på morgonen innan frukost).

Ätstörningar

Självsvält är mycket vanligare inom idrott än bland normalbefolkningen. Idrotter där låg vikt premieras är dessa ätstörningar särskilt vanliga.

Hypergymnasia (eller anorexia athletica), den form av självsvält som drabbar idrottare är till skillnad  från den “vanliga” formen av anorexia nevrosa inte en psykisk sjukdom där den drabbade t.ex. har en felaktig kroppsuppfattning. De psykiska besvär de som lider av idrottssjälvssvält är drabbade av är snarare en konsekvens av självsvälten än orsak till den.


I allmänhet kan man säga att idrottssjälvssvält orsakas av ett allt för återhållsamt ätande, som tillsammans med hård träning förmodligen leder till en prestationsförbättning, trots att kroppen ligger under svältgränsen. Eftersom svält leder till att kroppen producerar stresshormoner och hjärnan då svarar genom att utsöndra belöningsämnet dopamin blir idrottaren dubbelt belönad, dels genom stresshormon, dels genom förbättrade resultat. Denna dubbla belöning kan cementera ett självsvältsbeteende—särskilt om omgivningen belönar detta ytterligare än gång. 

kommentarer

2014-12-14

Janis årsredovisning

Jani Lehtolas redovisning av senaste säsongen i form av en video med bouldering i Rian och Ängesbyn i Norrbotten och Luohua, Paavola, och Myllis i Österbotten.

Northern Bouldering 4 from Jani Lehtola on Vimeo.

kommentarer

2014-12-10

Att välja klättersko

En bra klätterskor som passar just dig är den enda klätterutrustning du kan köpa som gör dig till en bättre klättrare. Ingen klättrar en grad hårdare för att de har en fantastiskt bekväm klättersele, eller en jättesnygg mössa, men med de rätta skorna för just dig kan du faktiskt klättra en grad hårdare än med  skor som är fel för dig.

Tillämpad friktionslära för klättring

När ett hårt material som t.ex. en kil eller en friends kammar trycker mot ett hårt material som granit spelar kontaktytan ingen roll för friktionskraften mellan materialen. Det beror på att när ytan minskar ökar trycket i motsvarande grad.

När ett mjukt material, som hud eller klättergummi, möter ett hård material, som sten, så ökar däremot friktionskraften ju större kontaktytan är. Därför strävar vi efter så hög kontaktyta som möjligt när vi håller sluttande grepp och när vi står på sluttande steg. På sluttande steg håller vi hälarna lågt för att maximera ytan.

Det finns dock en stor skillnad i friktionsegenskaperna mellan hud och klättergummi. För klättergummi är den dynamiska friktionskraften högre än den statiska. Med det menar jag att när foten glider lite så kan vi öka kraften uppåt. Ett typisk exempel är när vi står på ett sluttande fotsteg så får vi räkna med att foten glider lite neråt om vi vill utöva maximal kraft i fotstegen.

Ett utmärkt sätt att lära sig acceptera denna lätta glidning neråt är att göra flacka boulderproblem utan att använda händerna, eller med tennisbollar i händerna. Studera en riktig expert på friktionsklättring så ser ni någon som avslappnat är i konstant rörelse uppåt. De som å andra sidan är dåliga på svaklättring klättrar ryckigt och extremt statisk och lutar sig framåt för att toknypa i tillgängliga grepp så fort som fötterna börjar glida lite. (Ett undantag är på vissa typer av lös sandsten där det är en katastrof om foten börjar glida lite, då det gör stegen sandiga och sanden blir som ett smörjmedel mellan foten och klippan.)

För händerna är däremot den statiska friktionskraften högre än den dynamiska, så händerna måste helst hållas helt stilla på greppen.

För att få optimal friktion mellan klippa och gummi väljer tillverkaren en blandning som är lagom hård. Tyvärr varierar gummis hårdhet med temperatur. De flesta tillverkare optimerar sin blandning så att friktionen är som bäst i kall temperatur då friktionen mellan hand och klippa samtidigt är som bäst.

Styvhet & storlek

För små positiva grepp är det tvärtom viktigt att ha relativt styvt gummi för att maximera mängden gummi på greppet, om skon är allt för mjuk så rullar gummit och ytan minskar. På små positiva fotsteg använder vi ofta en motsatt strategi jämfört med sluttande steg för att öka kontaktytan: vi lyfter hälen lite för att aggressivt trycka så mycket gummi som möjligt in mot steget.

Ofta vill vi ha styvare gummi för klättring på små positiva lister än vad som är optimalt för sluttande eller runda steg. Därför är varje klättersko och varje typ av gummi en kompromiss.

Även när det kommer till storlek på klätterskor så måste vi kompromissa. För klättring på väldigt små fotsteg så vill vi har så små skor som vi kan stå ut med. På andra änden av spektrumet har vi handsprickor där fotstegen är gigantiska och där vi vill maximera gummit (och komforten) genom att ha så stora skor som möjligt (utan att de vrids av foten). Någonstans i mitten har vi skor för rena friktionssteg.

Form & färg

De flesta klätterskor har numer en svag till stark bananform som följer fotens böj och tvingar tårna ut mot den inre kanten fram på skon, åt stortån till. Särskilt på de mjukare skomodellerna är detta ett sätt att delvis kompensera för deras sämre egenskaper på småsteg. En annan fördel med bananformen är att det är lättare att få tryck på positiva steg på brant klippa. Nackdelen är att man på många grepp måste hålla hälen något lägre.

Flata skor är klart bättre för sprickklättring än bananformade skor. Flata skor är dessutom mer bekväma vilket har betydelse om man skall klättra leder med många replängder. För många av oss är relativt flata skor också bättre på tunn småstegsklättring.

De flesta skor, oavsett form, har en tunn innansula från mitten av skon och framåt för att göra skon mer vridstyv. Några av de mjukare skorna undviker innansula för att ge bättre känsla mot underlaget.

En sak man skall tänka på när man köper skor är att ofodrade skor töjer sig mer än fodrade skor. Läder töjer sig också mer än syntetmaterial. Syntetmaterial luktar också mer än läder efter användning, och vore det inte för djurrättsetiska överväganden skulle jag rekommendera läder i alla lägen.

Typ av gummi

De största tillverkarna av gummi för klätterskor har åtminstone 3-4 olika gummiblandningar beroende på design av skor. En till två blandningar för tunna bananformade skor, en till två blandingar för något mindre bananformade kanstyva skor, och en blandning för nybörjarskor/uthyresskor (som skall hålla längre för klättrare som krafsar omkring med fötterna hej vilt).

Häl

Hälpartiet på en sko har ofta en elastisk slinga ut mot fronten av skon för att hjälpa till att trycka ut tårna mot fronten. Hur hälen är utformad i övrigt betyder en hel del för hur skorna presterar för hälkrok — tyvärr har vi människor olika form på våra hälar och hur väl hälen passar är ofta väldigt individuellt.

Jag har svårt att få hälen att sitta bra på en hel del av skor jag gillar i övrigt. För en del boulderproblem med extrema flytt från hälkrok så tejpar jag fast skon i hälpartiet med vanlig atlettejp. Det funkar bra.

Länkar

Hur friktion mellan gummi och hårda underlag fungerar förklaras utmärkt här: http://insideracingtechnology.com/tirebkexerpt1.htm
kommentarer

2014-12-02

Minimera repdrag på mycket långa replängder

På kontinenten har det blivit mer och mer populärt med sportklättring på väldigt långa replängder. Med ett tunnt (≤9.4mm) 80m långt rep och några långa slingor kan man klättra nästan alla 40-43m långa leder utan allt för besvärande repdrag. (Med ett okapat 80m rep kan man bli nedfirade runt 43m eftersom repen är dynamiska och några procents förlängning gör stor skillnad)

Är lederna mer än 40m långa eller har en tvär travers eller en stor hylla får man i allmänhet väldigt begränsande repdrag. 50-60m replängder är fortfarande möjliga att klättra som vanligt om linjen är enastående rak och det är väldigt långt mellan bultarna. En bra tumregel är att efter man klippt mer än 20 bultar spelar det ingen roll om leden är spikrak, repdraget kommer ändå att vara besvärande.

Vill man klättra långa klassiker som t.ex. Grande Adventure i Gorge du Tarn (80m, 7b) behöver man antingen ha mycket god marginal för ledens svårighet, eller ha kunskap om lite mer avancerade repkonster än vad som vanligtvis används inom sportklättring.

Dessa repkonster är inte att rekommendera för dig som inte har några års erfarenhet av reparbete och en god kunskap om säkerhetssystemen vid klättring. Det finns så många möjligheter att göra bort sig att ingen vill ta ansvar för att beskriva dem. De mest utförliga beskrivningarna av detta system jag hitintills hittat lyder ungefär: “Dessa leder är mycket långa och du tar dig inte ner med ett hundra meter långt rep. Kunskap om hur man firar ner någon med två rep och två grigris är nödvändig.”

Jag beskriver ändå dessa tricks i hopp om att alla förstår att instruktionerna måste följas på egen risk.

Först beskriver jag en metod för att klättra en lång led med hjälp av två rep och två grigris (eller cinch eller eddy). I beskrivningen nedan antar jag att vi har två rep: rött och blått. Och två grigris röd grigri och blå grigri.


  1. Knyt in dig i både blått och rött rep. Klättra en lagom bit, ofta runt 30m och klipp enbart blått rep i kortslingorna. Säkraren säkrar som vanligt med blå grigri på blått rep. Det röda repet släpar ner i backen. 
    Figur 1. Rött rep släpar ner i backen
  2. Efter 30m klipp in rött rep. Säkraren klipper nu in röd grigri till rött rep och börjar säkra med detta don samtidigt som säkraren matar ut några armlängder slack på blått rep. (Ibland finns det ett mellanankare ungefär här, och då passare det ju perfekt att bara klippa in två kortisar i var sin ankarbult.)
    Figur 2. Klättraren har klippt två bultar i rött rep och är redo att knyta loss blått rep
  3. Efter du klippt in två eller tre bultar i rött rep, knyt ut blått rep och släpp ner det till marken. Du kan nu klättra till toppen som vanligt.
    Figur 3. Blått rep är nere på marken. Klättraren har nu nästan inget repdrag


Att ledrepet inte har några kortslingor de första 30m är av stor fördel när du skall ner till backen.

Ponera att det röda repet är 100m långt och att klättraren tar ett jättefall ut i tomma luften i den sista bulten som är slagen 62m ovan backen. Klättraren tar sig alltså inte ner till backen på ett 100m rep. Om säkraren släpper ner klättraren så kommer det röda repet vara 62*2-100=24m för kort för att klättraren skall kunna nå marken (om repen är perfekt statiska... i verkligheten kommer det bara saknas runt 17m rep).

Efter fallet använder sig säkraren av både det röda och det blå repet samt både blå och röd grigri.

Klättraren hänger alltså för närvarande i det röda repet.
  1. Säkraren knyter ihop blå och rött rep.
  2. Säkraren klipper in blå grigri på det blå repet tätt emot knuten.
    Figur 4. Repen ihopknutna. Grigri redo på blått rep
  3. Säkraren firar ner klättraren till dess att rött rep tar slut och röd grigri vilar mot knuten som håller ihop repen.
  4. Klipper in blå grigri i selen (och slå en åtta på blått rep en bit bakom grigrin.)
    Figur 5. Blå och röd grigri i selen. Dra ut en ögla i rött rep och koppla ur röd grigri från selen
  5. v1. Eftersom det är så mycket rep ute i system så kan säkraren greppa det röda repet med ena handen och dra ut en ögla slack. Sedan klipper säkraren bort röd grigri från selen, släpper den och sätter handen på det blå repet. Säkraren släpper långsamt ut det blå repet och börja fira ner på det röda repet.
  6. v2. Om klättraren är betydligt tyngre än säkraren, eller säkraren har dåligt nyp, eller kanske bara lite bättre förstånd kan säkraren sätta en jumar med benslinga på det röda repet och ställa sig i benslingan för att dra ut en ögla slack. Gör sedan som i 5.v1.
  7. Det är nu en stor fördel att rött rep inte är klippt i några kortisar de första 30m, eftersom knuten som håller ihop repen inte kommer att fastna mot en karbin förrän efter 30m. På så sätt kan man alltså släppa ner en klättrare från en 65m lång led med ett 100m långt rep.
    Figur 6. Det är nu möjligt att fortsätta fira ner klättraren till dess röd grigri fastnar i kortslinga högt upp


Varianter av detta förfarande kan användas för att släppa ner klättrare till mellanankare. You do the math.

* * *
Ibland kan klättringen i början av en replängd vara så svår att det är ogörligt att klättra med den extra tyngden av två rep. Då får man nöja sig med att klättra med ett rep.

Vid mellan-ankare (dubbla bultar) och ett rep:
  1. Sätt en kortslinga i en bult och slå ett dubbelt halvslag i karbinen med en ögla som är just så lång att repet inte belastas, men inte längre.
  2. Backa upp denna ögla med ett dubbelt halvslag i en andra kortslinga.
  3. Ropa “lägg av” till säkraren som då kopplar bort säkringsdonet.
  4. Dra upp allt rep till dig och kasta ner det igen, vänta tills säkraren har klippt in dig igen och ropat “säkring klar”
  5. Ta ur första halvslaget och klipp karbinen som vanligt. Ta ur andra halvslaget och klipp karbinen som vanligt. Du är nu klippt in i två kortslingor och kan fortsätta mot toppen.
[Uppdatering: Denna text finns nu att ladda ner som pdf från Svenska Klätterförbundets nätsida, med kommentarer från Säkerhetskommittén]

kommentarer

2014-11-29

Chulilla


De vertikala brandgula kalkstensväggarna runt byn Chulilla väster om Valencia var, sägs det, mycket populära ett tag under 1980-talet. Av något skäl så dog aktiviteten plötsligt ut, och de enda som besökte området var några få lokala klättrare.

Den spanske legenden Pedro Pons har alltid haft ett gott öga till klättringen här och tillsammans med Nuria Marti startade han upp en refugio just utanför byn. Nya leder och sektor utvecklas i jämnt högt tempo och klättrare från hela världen har börjat strömma till.

Varför Pons, Marti och besökare från när och fjärran gillar Chulilla är lätt att förstå. Långa ihållande välbultade leder på kalksten av hög kvalitet. Lederna hittar vi i två trånga raviner med klippor som vätter i alla riktningar. Allt detta i ett mycket torrt klimat gör Chulilla till en utmärkt vinterdestination.


Sektorer
Man kan hitta fina leder lite överallt, men de två viktigaste sektorerna är Pared de Enfrente med omgivande sektorer för den som vill klättra i solen och Oasis med omgivande sektorer för den som vill klättra i skuggan. Samtliga leder, inklusive de nya, finns listade på climbmaps.com (klicka er fram till Valencia och sedan till Chulilla på kartan). Graderingen av lederna på climbmaps jämnare än i föraren.



På Oasis får man under inga som helst omständigheter missa de långa till mycket långa tufa-lederna i sektor Chorreras till höger på klippan. Till vänster om Oasis ligger sektor Algarobbo med några klassiska mycket lättlästa leder i 7c-c+ registret. Ytterligare vänster finner vi Bálcon/Balconcito med många låga åttor.

Grader
Det finns klättring i alla grader utom de allra hårdaste (inga leder hårdare än 8c+ vad jag vet). Det sagt så är klättringen nog bäst för de som vill klättra på blick mellan 7a/a+ och 8b. Jag har bara testat några få sexor och av dem var nästan alla mycket polerade och stenhårda. Det finns mycket få leder lättare än 6a/b.

Typ av klättring
Mestadels vertikal till lätt överhängande sportklättring i huvudsak på lister. En del klättring på kolonner/tufor. Relativt långa ihållande leder.

Rekommenderade leder
Jag kan absolut inte säga att jag har klättrat tillräckligt mycket i alla grader för att ge en utförlig lista av de allra bästa lederna i Chulilla. Och jag gillade nästan alla jag testade, så jag tror det är svårt att bli mycket besviken. Hursomhelst.

Long dong John 6b+. 35m. Sektor Chorreras. Fantastisk resa längst en typ av terräng som mycket sällan går klättra i sjätte graden.
Rastreator y su pedro policia 7b. 35m. Sektor Chorreras. Har tyvärr ett bitigt krux mitt på, men det är slutet man vill åt. De sista 15m är rätt unika.
Sendero Luminoso 7a/7b 35/45m. Sektor Chorreras. Mycket fin.
Los Caminantes 7c. 50m. Sektor Chorreras. Ett måste för den som har ro i kroppen. Racka på många långa slingor.
Los Merenderas 7b 37m. Sektor Chorreras. Lång och ihållande tufaklättring.
Plan Z dos 7a. 30m. Sektor Oasis. Mycket mycket fin. Det är allt jag minns.
Magneto resistencia gigante 6b+. 30m. Sektor Oasis. Bitig start. Polerad. Fin.
Los animáculos de la placa 7b. 35m. Sektor Oasis. Get your crimp on. Lite glesare bultad än normalt för området. En finfin led för den som gillar att krimpa och att vara koncentrerad under en lång tid.
Hipotermia 7c. 20m. Sektor Algarrobo. Less på all lång uthållighet? Vill bara smälla av ett hårt krux och sedan springa till ankaret? Hipotermia kan vara leden för dig.
Nibelungelos 7c. 25m. Klassisk första 7c-onsight. Var ursprungligen graderad 7b+ och många hävdar att den är lätt för graden. Jag tillhör icke dem. Jag tyckte den var knallhård. Lite glesbultad. Uthållighetsklättring på lister.
El Bufa 8a. 40m. Sektor Balconcito. Ett måste för de som har nivån. Onsightvänlig, men det är inte över förrän det är över. Fråga mig, jag vet.
Altos, guapos y fuertes. 8a. 40m. Sektor Pared Blanco. Med ett namn som detta (Gamla, vackra och starka) var jag naturligtvis tvungen att prova. Jag blev inte besviken. På ledens kvalitet dvs. Inte heller denna är över förrän sopranens slutaria klingat av.
Segui lluitan 7b. 35m. Sektor Nanopark. Lång och varierande. Krimpar, juggar, flak och tufor.


Bor man i refugion så kan man fråga världarna om tips på leder. Jag tror inte någon kan överträffa deras kännedom och entusiasm för klättringen i Chulilla.



Utrustning
Minst ett okapat 70m rep. 80m om ni har. 20 kortslingor per person. Åtminstone fem långa kortslingor (typ petzls längsta kortisar) och en 60 cm slinga om ni vill klättra de allra längsta lederna.

Säsong
Höst, vinter och vår. Denna del av Spanien är väldigt torr och det regnar mer sällan än i Katalonien. Det är möjligt att klättra här över jul och nyår. Jag skulle vilja säga att det är ett säkrare resmål för en jul-nyårsresa än Siurana.

Boende
Vill man bo på Refugion El Altico bör man maila eller ringa (+34 650 82 92 40) dem innan. Refugion är inte alltid bemannad så det är bäst att boka. Refugion är mycket ren, vacker belägen, har pool, en fantastisk inomhusvägg, välutrustat kök, och fina sovsalar (3-15 personer per sal. Det är bäst att boka i tid om man vill slippa den stora sovsalen.)



Det finns dessutom gott om lägenheter i byn. Klättrarnas högsäsong är resterande turisms lågsäsong...


Mat
Det finns en liten matvarubutik i Chulilla, och är man van att laga mat utan halvfabrikat så räcker den gott och väl. Refugion har bra mat, men köket är inte öppet varje kväll. Det finns ett antal resturanger i Chulilla och närliggande byar, men vi har inte provat dessa.

Resa dit
Närmaste flygplats är Valencia (en timmas bilfärd från Chulilla). Alicante ligger ungefär tre timmar från Chulilla. Madrid ligger drygt tre timmar från Chulilla.

Guidebok
En tvåspråkig (engelska/spanska) säljs hos tobakshandlaren mitt i byn och i Refugion. Föraren är rätt ny men redan lite bristfällig med alla nya leder som satts upp senaste året. Jag tog ett antal screenshots från climbmaps.com och sparade de i min telefon som komplement.

Klätterutrustning
Närmaste butik som säljer klätterskor och krita ligger i Valencia en timma bort.

Länkar
http://climbmaps.com
http://chulillaclimbing.com
http://www.ukclimbing.com/articles/page.php?id=6242


kommentarer

2014-11-17

Resultat Juljuggen 2014

JULJUGGEN 2014
Resultat Final

Herrar
  1. 1  Kristoffer Lindbäck, Luleklättrarna
  2. 2  Linus Malm, IKSU
  3. 3  Per Wemelin, Sundsvalls Klätterklubb
  4. 4  Alexander Rydén, Åredalens Klätterklubb
  5. 5  Urban Dufva, UKHK
  6. 6  Gustav Bohman, Östersunds Klätterklubb
  7. 7  Mikael Andersson, Östersunds Klätterklubb

    Damer
    1  Nanna Söderin, Östersunds Klätterklubb
    2  Caroline Janson, Västkustens Sportklätterklubb
    3  Annelie Göransson, Östersunds Klätterklubb
    4  Nencia Fransson, Åredalens Klätterklubb
    5  Anna Thorsaeus, Sundsvalls Klätterklubb
  1. Junior
  1. 1  Moa Sundquist, KFUM Skellefteå
  2. 2  Alexander Stenlund, Sundsvalls Klätterklubb
  3. 3  Tor Johansson, Östersunds Klätterklubb
  4. 4  Pontus Andersson, Östersunds Klätterklubb
    4 Oskar Lind, Sundsvalls Klätterklubb

Resultat Kval


KVAL HERRAR
1 Kristoffer Lindbäck Luleklättrarna  720
2 Linus Malm IKSU  720
3 Per Wermelin Sundsvalls Klätterklubb  640
3 Alexander Rydén  Åredalens Klätterklubb  640
3 Urban Dufva UKHK  640
3 Gustav Bohman Östersunds Klätterklubb  640
3 Mikael Andersson Östersunds Klätterklubb  640
8 Johan Edman Östersunds Klätterklubb  580
9 Fredrik Bodin Sundsvalls Klätterklubb  560
9 Alexander Fallden Sundsvalls Klätterklubb  560
11 Robert Ö Sundsvalls Klätterklubb  520
12 Linus Eckeskog UKHK  420
13 Daniel Andersson Östersunds Klätterklubb  380
13 Daniel Fagerlund Östersunds Klätterklubb  380
15 Anders Lidström Sundsvalls Klätterklubb  360
16 Tony Berglund Sundsvalls Klätterklubb  340
16 Douglas Eskelius Åredalens Klätterklubb  340
16 Karl Theander Sundsvalls Klätterklubb  340
19 Oskar Lundberg Åredalens Klätterklubb  300
19 Keith Edström Sundsvalls Klätterklubb  300
19 Marcus Hernegård Åredalens Klätterklubb  300
22 Jonas Lidén Sundsvalls Klätterklubb  280
22 Fredrik Hällström Östersunds Klätterklubb  280
22 Fredrik Nyberg Sundsvalls Klätterklubb  280
25 Jonas Rondolph Östersunds Klätterklubb  270
26 Simon Rantapää Luleklättrarna  260
27 Gudmund Söderin Östersunds Klätterklubb  230
28 Julius Wermelin Östersunds Klätterklubb  210
28 Anders Olsson Östersunds Klätterklubb  210
30 Henrik Westling Östersunds Klätterklubb  200
30 Anders Renström Östersunds Klätterklubb  200
32 Tomas Smedberg Sundsvalls Klätterklubb  190
33 Per Fredriksson Åredalens Klätterklubb  180
34 Philip Hung Östersunds Klätterklubb  170
35 Johan Hedman Sundsvalls Klätterklubb  160
35 Tommie Östersunds Klätterklubb  160
35 Björn Hjulström Östersunds Klätterklubb  160
35 Ulf Renman Östersunds Klätterklubb  160
35 Adam Thomas Östersunds Klätterklubb  160
40 Calle Persson Östersunds Klätterklubb  150
41 Napoleon Wallin Åredalens Klätterklubb  130
42 Stefan Pettersson Östersunds Klätterklubb  120
43 Marcus Junkka Östersunds Klätterklubb  105
44 Kaj Söderin Östersunds Klätterklubb  70
KVAL DAMER
1 Nanna Söderin  Östersunds Klätterklubb  480
2 Caroline Janson  Västkustens Sportklätterklubb  420
3 Carola Bergström  Östersunds Klätterklubb  300
4 Nencia Fransson  Åredalens Klätterklubb  200
5 Annelie Göransson  Östersunds Klätterklubb  150
6 Anna Thorsaeus Sundsvalls Klätterklubb  140
7 Gertrud Edler  Östersunds Klätterklubb  130
7 Anna Ahlström  Sundsvalls Klätterklubb  130
8 Helena Wandin  Östersunds Klätterklubb  100
9 Ginna  Sundsvalls Klätterklubb  85
10 Catarina Montell  Östersunds Klätterklubb  85
11 Hanna Larsson  Östersunds Klätterklubb  75
12 Emmy Halvarsson  KFUM Skellefteå  70
KVAL JUNIORER
1 Moa Sundquist KFUM Skellefteå  180
2 Alexander Stenlund Sundsvalls Klätterklubb  150
3 Oskar Lind Sundsvalls Klätterklubb  140
4 Tor Johansson Östersunds Klätterklubb  110
4 Pontus Andersson Östersunds Klätterklubb  110
5 Jesper Berglund Sundsvalls Klätterklubb  95
6 Nellie Smedberg Sundsvalls Klätterklubb  85
7 Isak Granquist Östersunds Klätterklubb  65
7 Viggo Johansson Östersunds Klätterklubb  65
8 Tilda Granquist Östersunds Klätterklubb  55
9 Julia Eriksson Östersunds Klätterklubb  50
9 Pelle Östersunds Klätterklubb  50
10 Doris Åredalens Klätterklubb  45
11 Mattis Renman Östersunds Klätterklubb  40
kommentarer

2014-11-02

Novemberdraget 2014

I går avgjordes första etappen i Norrlandscupen, då IKSU/Umeå KHK anordnade Novemberdraget. 130(!) deltagare ställde upp.

Bland herrarna gällde att gammal är äldst då Dufva visade ungtupparna (nåja...) var skåpet skall stå:
1. Urban Dufva
2. Adam Evanne
3. Kristoffer Lindbäck.

Då Borrbultredaktion blir helt matt bara på tanken att lyfta händerna ovan huvudet är vi mäkta imponerade av Urbans framfart...

En annan verklig veteran som imponerade var Skellefteås Fredrik Brännström  som vi inte sett i resultatlistor sedan tidigt 00-tal (då han bland annat vann ett SM-guld i bouldering.) Tyvärr fick han utgå från finalerna denna gång pga skada.

Topptrion bland damerna innehöll idel kända namn, där framförallt vinnaren, Linn Björ, och tvåan, Nanna Söderin, båda hade väldigt imponerande kvalpoäng.

1. Linn Björ
2. Nanna Söderin
3. Lovisa Hedberg Nilsson.

IKSUs klättersektion har fullständiga resultat

http://www.iksu.se/sektioner/klattring/resultat-novemberdraget-2014/


kommentarer