2016-02-04

Snabblänkar och fasta slingor [uppdaterad]

[Uppdaterad med ett antal klargöranden efter vi mottagit några värdefulla kommentarer via vår Facebooksida, bland annat från Robin Dahlberg. Gå gärna in på vår facebooksida för att följa diskussionen]

Vad alla klättrare bör veta

Ibland, särskilt på sportklätterleder, så sänks klättrare ner från snabblänkar. Det är i allmänhet en dålig idé att bli nersänkt från en snabblänk, och det är bättre att använda en riktigt sliten och dålig karbin än en sprillans ny snabblänk. Klätterkarbiner är utprovade för sitt ändamål, tål belastning i alla möjliga scenarior, testas av oberoende instanser och tillverkas av välrenommerade företag. Snabblänken som sitter i ankaret är otestad, oklassad och köpt på järnhandeln. (I det flesta fall.)
[Tillägg: Det finns snabblänkar som är klassade och godkända för användning inom klättring, men de är inte billigare än de billigaste karbinerna, så de används sällan, föruom på fasta slingor]
Om man är i den situationen att man måste bli nerfirad från en snabblänk så måste man vara mycket uppmärksam på snabblänkens orientering.

Om snabblänken är orienterad med gängan uppåt så kan länken öppnas av vibrationer som uppstår när man blir nerfirad i repet.
Felorienterad snabblänk 1: Repvibrationer och gravitation öppnar länken
Repets mantel är lite ojämn och när repet glider över snabblänken börjar den vibrera. Gravitationen hjälper då till att öppna länken.

En snabblänk är i allmänhet ganska klen jämfört med riktig klätterutrustning (länken ovan tål i allra bästa fall 400 kg, ungefär som en riktigt liten mikrokil, i stängt läge) och de är inte dragtestade i öppet läge.  Kraften på repet när man blir nerfirad är ungefär lika stor som säkraren och klättrarens vikt tillsammans om klättraren firas ner mycket försiktigt (i verkligheten lite större alltså).

En bekant till mig föll ner i backen och bröt ryggen på flera ställen när en snabblänk i ankaret öppnade sig på en populär klippa just utanför Barcelona. I Finland skedde det också en ganska allvarlig incident för några år sedan med. Foto från snabblänken som öppnade sig i Finland nedan.
Foto©: Tony. Brusten snabblänk från sportled i Finland
Snabblänkar används också ibland på fast installerade kortslingor. Fasta kortslingor är vanligast på riktigt långa och/eller branta leder som en hjälp att ta sig ner och få bort alla ens egna kortslingor. På populära leder är det en god idé att aldrig klippa fasta slingor om man kan undvika det.

Även på fasta slingor kan snabblänkar öppna sig om de är orienterade åt fel håll
Korrekt orienterad snabblänk, men den kan snurras runt och hamna i felaktigt läge.
Som vi alla vet så kan repets rörelser också snurra på karbiner. Därför sätter man i allmänhet en tejpbit på snabblänken så att den inte snurra runt och hamna i det läget att repvibrationer skruvar upp snabblänken.
Korrekt orienterad snabblänk med tejpbit som förhindrar rotation.

Om det inte sitter en tejpbit på snabblänken klipper jag definitivt inte den fasta slingan innan jag kontrollerat att allt står rätt till.

När man klipper in sin egen slinga på en bult där det redan sitter en snabblänk eller en annan kortslinga måste man vara aktsam så att man klipper in sin kortslinga under den andra karbinen, annars kan ens egen karbin hamna i brytläget som i bilden nedan.
Det har skett ett antal olyckor där karbiner har knäckts i fall där en snabblänk har hållit upp karbinen som i bilden ovan.


Det korrekta sättet att klippa in sin kortslinga är alltså under den kvarlämnade snabblänken/karbinen.

Överkurs
Ibland måste man sätta en bult i en position där det inte går klippa den från den bästa sekvensen på leden. Detta kan t.ex. bero på att klippan är för dålig där bulten optimalt skulle sitta för att göra det så enkelt som möjligt att hänga in kortslingan. Då måste man sätta upp en fast slinga. Av flera skäl, bland annat för att dynamiska rep normalt sätt håller mycket längre än korslingor rekommenderar jag att man i så fall  knyter en kortslinga av överblivna rep.
Med sådana här fasta slingor känner jag mig trygg att vettigt folk varit framme.
[Tillägg: Ett problem med snabblänkar är att de ofta är tillverkade i en sämre stålkvalitet än bulthängare. Därför rostar de mycket snabbt, på grund av en kemisk process som kallas galvanisk korrosion. När de väl rostat är det mycket svårt att ta bort dem, och man kan tvingas byta ut hängaren eller i allra värsta fall slå in en ny bult. 
I Frankrike är det därför vanligt att man knyter in repslingan direkt i bulthängaren om man installerar en fast långslinga som på bilden ovan. Öglan runt bulthängaren nöts naturligtvis väldigt fort, men är lätt att byta ut (och håller dessutom överraskande länge: moderna klätterrep tål riktigt tuffa tag)]







Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2016-01-14

Att börja om efter julfrossan

Jaha, då är man tillbaka på klätterväggen. Efter tre veckor utan klättring, men tre kilogram tyngre än i advent. Föga förvånande känns alla boulders i gymmet jättesvåra.

Vila är nödvändigt för återhämtning och den överkompensation som gör oss starkare, men långa uppehåll gör oss svagare och sämre på att klättra. Tack och lov är de flesta effekterna tillfälliga.

Rent generellt så förlorar vi syreupptagningsförmåga snabbare än styrkeuthållighet som vi förlorar snabbare än styrka.

Efter ett uppehåll på två veckor har muskelstyrkan väsentligen inte försämrats, även om koordinationen är något sämre och det kan ta några pass innan vi kan få ut styrkan i klättring.

Efter tre veckors uppehåll så har styrkan märkbart försämrats, även om det rör sig igen mer om effekter på nervsystemet än på musklernas storlek. För explosiva bouldrare börjar en del av de snabba muskelfibrerna (som används för de mest explosiva flytten) omvandlas till långsamma mer uthålliga fibrer.

En rörelse som är väl inlärd glömmer du aldrig, men riktig bra tajming och känsla för klätterflytt försvinner rätt snabbt, så den behövs också återfinnas efter en tre veckors vila.

Efter ett uppehåll är det nödvändigt att återfå tajming och känsla i flytten, och en del av förlorad muskulär uthållighet innan det går köra för fullt igen. Så stressa inte när ni kommer tillbaks till grottan eller klätterväggen, utan fokusera på basträning. För en bouldrare rör det sig om att göra cirklar med många olika problem som inte är så hårda. För en ledklättrare passar det utmärkt att lägga in rätt många sektioner med hög volym / låg svårighet.

Låt bli att försöka på de allra hårdaste projekten och de allra svåraste styrkeövningarna första veckan eller två efter uppehållet, utan låt det ta sin tid till dess ni känner att ni är i bra form igen. Det är lätt att skada sig när man är tung och har taskig tajming.

Mellan tummen och pekfingret tar det ungefär dubbla tiden av uppehållet innan du är på samma nivå som innan uppehållet.

Det tar också ungefär dubbla tiden som det tog att vinna de extra kilon du fick över jul att förlora dem. Koncentrera dig på att äta nyttig mat, låt bli spriten, och väg in dig varje dag. Räkna med att vikten kan variera med 1-3% från dag till dag. Det är lite knasigt att träna styrka och gå ner i vikt samtidigt, så det är en dubbel anledning till att lägga in en basfas med mycket uthållighetsinriktad träning efter julfrossan.

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2016-01-09

Träna pinch hemma

Vill man klättra sådant här:
El Latido del Miedo (8a), Les Bruixes. Foto: JW
vill det till att man har ett hyggligt nypgrepp (“pinch” på klättersvengelska). Detta brukade inte vara något större problem i klätterväggarnas ungdom, då de flesta grepp togs bäst som något form av nypgrepp. Nu när klättergrepp har lite bättre variation kan det vara läge att träna nypgreppet på annat sätt.

Bästa sättet att systematiskt träna nypgreppet (förutom att åka till Rodellar eller liknande i ett par månader) är på en ställbar systemvägg som har rena nypgrepp av olika brädd att ta.

Nypgrepp går inte träna på hängbrädor. Tro mig. Jag har försökt alla varianter. För det första tar handlederna stryk och för det andra så tränar man mer komprimering (kylskåpsklättring) än fingrarna, då det lättaste sättet (och för de allra flesta av oss enda sättet) att hänga i två pinchar är genom att komprimera och mest utnyttja nypgreppen som två motstående sidotag. Samma problem är det för övrigt med vissa systemväggar, de är för branta för att man skall kunna träna pinch, utan det blir bara träning av kylskåpsklättring av alltihop.

Ett sätt att träna nypgreppet i hemmets lugna vrå är genom att nypa fast i ett block som är nedlastad med vikt och lyfta upp det. Nypträningsmojängen på bilden nedan tillverkade jag på 5 minuter av en bit prussikslinga och lite överbliven plywood med hjälp av en såg och en borrmaskin. Ytterbitarna är 200 x 100 mm och mellanläggen är 100 x 100 mm. Plyfan jag hade var 12 mm tjock, så mojängen är ställbar till närmaste 12 mm.

Ställbart nypgrepp

Har man oändligt med tid för att träna nypgrepp så tränar man det på grepp av alla olika tjocklek från full bredd till det tunnaste flarn, men måste man prioritera så gissar jag att man bör prioritera de bredaste läget (nästan det bredaste man kan hålla) och mittenläget.

Nypgreppet tränar man med samma protokoll som fingerbrädor. Håll 5-15 s med 3 min vila. Värm upp med lite enklare vikter. Börja med en vikt som du kan hålla 15 s och håll den 12 s 3-5 ggr med 3 min vila mellan gångerna. Upprepa 2-3 ggr i veckan. När styrkevinsterna planar ut, efter en månad till två månader eller så, gå ner till en vikt som du kan hålla i 12 s och håll den i 10 sek 3-5 ggr.

Lycka till!

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2016-01-07

Jullovsprestationer

Umestudenten Jimmy Karlsson har varit i Albarracin och bouldrat över julledigheterna. Där lyckades Jimmy skicka Zarzaparrilla, 8A+.
Jimmy Karlsson på Zarzaparilla

Jimmy berättar att Zarzaparilla har ett väldigt svårt sista flytt där han föll hela tiden, men att han lyckades motstå omkringliggande pärlor och kämpa ner den.

Albarracin har ju Martin Fransson skrivit om för länge sedan här på borrbult, sedan dess har vi hört rykten att det är rikigt skitigt i skogen, med hundar och människobajs överallt. Albarracin har också haft rejält med accessproblem de senaste åren. Det har tydligen blivit bättre för Jimmy skriver att
Albarracin är riktigt bra tycker jag, ganska brant och mestadels bra grepp. Väldigt fin skog och det har faktiskt städats upp bra sen vi var där för två år sedan.

I en helt annan del av världen så har luleklättraren Kristoffer Lindbäck gjort sin andra 8b, Jai Dum på Ton Sai i Thailand.  Hela bestigningen lär finnas på film, så det ser vi fram emot! Jai Dum har också klättrats av en annan Luleklättrare,  Johan Sundkvist, men det var för sju år sedan. Tiden går inte långsamt...
Kristoffer klättrar på Ton Sai. Foto Tobias Karlsson
Om leden säger Kristoffer att det är en
väldigt fin led där man tar höjd snabbt på långa moves och [med] en hjärtekrossare mantling på slutet
Kristoffer kom för övrigt fyra på SM i svårighet i December, vilket jag tror är den bästa placeringen av en manlig norrbottning någonsin, och den bästa placeringen av en norrbottning överhuvudtaget sedan Malin Holmbergs och Sanne Lunbergs framfart.

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2015-10-28

Ny 8b i Lycksele

På mitten av 00-talen bultade Dag Knutsson, Urban Dufva och Lycksele-sonen Conny Dahlin upp ett antal leder på Kallhålsberget strax norr om Lycksele. Av marknadsföringsskäl kallade de klippan Kallberget. Den svåraste linjen bultades av Conny, men han fick aldrig ihop den på den tid det begav sig, och nu seglar han i stället på de sju haven.

Nyligen fick klippan ett återbesök av Urban, som passade på att fria Connys gamla projekt. Urban kallar leden “Lucas” och säger att 8b passar bra som grad. Det bör då röra sig om Västerbottens svåraste led, så vitt jag kan avgöra.


Utdrag ur föraren, med korrigering :)


Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2015-10-14

Don't Hassel the Anna

Dagens dubbelvik från Skarvel 2

Nyinflyttade Umestudenten Anna Hassel har i dagarna både vunnit damklassen av “Höstkrimpen” första deltävlingen i Norrlandscupen och repeterat den klassisk kylskåpsmatchen Kunoichi 7A+ på Skravel 2.

Jimmy Karlson har haft några korta pass på lågstarten till densamma (8A) förut men fick ihop den idag.

Skravel2 - Kunoichistenen from Anna Hessel Hassel on Vimeo.


Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2015-10-01

Ny nio-minus på Midskogsberget

I förrgår lade midskogsvännen Erik Massih till en naturlig länk på den finaste delen av klippan. »Hildr« startar med det hårda boulderinsteget till »Double trouble« och går sedan via ett antal nya bultar in i det nerviga utsteget på Sundsvallsklassikern »Milestone«.

Lite hårdare och lite mer ihållande än de andra 8a-lederna på klippan meddelar Erik.

Erik på Hildr. Foto: Fredrik Nyberg

Erik på Hildr. Foto: Fredrik Nyberg


Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2015-09-28

Himmelen direkt, 8, Offerhällan

Johan Hasslow firade i går sin 29 födelsedag genom att göra första fribestigningen av “Himmelen direkt”, 8, på Offerhällan i Åsele. Från första standplats på “Halvvägs till himmelen”, där denna går ut höger i det stora vänstervända diedret fortsätter man i stället rakt upp längst en fingerspricka genom brant terräng.

Gustav Svensson på starten av Halvvägs till himmelens första repl. Foto: Johan Hasslow

När fingersprickan tar slut sitter det ett bultat ankare i Indian Creek stil. Leden är knappt 40 m och mycket luftig på toppen, men säkringarna är bra.

Johan brukade ungefär tre dagar allt som allt för att knyta ihop leden. Det är inte direkt lättsamt att stöta på Himmelen direkt då man måste klättra en 30 meters vertikal handspricka innan man kommer till de svårare partiet.

För den väldigt starke så tror jag det för övrigt är möjligt att hitta en linje som fortsätter ända upp till toppen av klippan, och då pratar vi om en 58 m replängd i nionde graden.

Tillsammans med Ljudvallen är Himmelen direkt den andra leden i grad 8 på Offerhällan, men jag gissar att Himmelen direkt är en smula hårdare än Ljudvallen som fick en lite generös grad då det begav sig.



Himmelen direkt from Umeå Climbing on Vimeo.


Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer