2014-09-01

Johan Hasslow, Finska skriket

Vi säger grattis till Johan Hasslow som klättrat sin första 8a (9–), Finska skriket på Rösåsberget. Finska skriket, liksom de flesta sportleder på Rösås, sattes upp av Saku Korosuo under tiden han bodde i Umeå och har en handfull repetitioner.

Johan gjorde dessutom nyligen en av mycket få repetitioner av andra replängden av Halvvägs till himlen på Offerhällan, på blick dessutom!


Finska skriket tick from Umeå Climbing on Vimeo.
kommentarer

När lammen tystnar, Markus Lehtonen

Slouppi rapporterar att i augusti repeterade vår vän maskinen Markus Lehtonen, som ju också besökte Niemisel i fjol, “När lammen tystnar”, 8b+ (9+). Dessutom lyckades han städa bort “Jedi mind trix” på tre försök.

Markus-LaMuerteDelSponsor-1
Det här är Markus. Leden han klättrar är inte När lammen tystar, men man kan inte få allt.
kommentarer

2014-08-23

Sänt och gjort de senaste halvåret del 1

Ja just det, medan jag och Magnus har sovit vid rodret (eller rättare sagt: riktat vår energi mot andra saker en denna blog... mer om detta senare) har naturligtvis det skickats leder både till höger och vänster.
Jari på Jedi mind tricks. Foto: Jonas Wiklund
Färskaste nyheten är att Uleåborgs ålderman Jari Pöllänen äntligen, efter sju resor och åtta bedrövelser, fått ihop Jedi mind tricks 9 (8b) i Niemisel. Ge aldrig upp!

En gammal nyhet är att Pitekometen och räckhävsmästaren Patrik Landberg sydde ihop He-man 9- (8a/+) och dess utstegsvariant 9- (8a+) i början av sommaren.
Patrik nöjd och belåten efter He-man. Foto: Johan Norén?

Film då Patrik klättrar utstegsvarianten i kamoflagekläder...

 
kommentarer

2014-07-25

Wadi Rum, Jordanien


På väg mot Rum

I södra Jordanien, upp i öknen öst-nord-öst om röda havets norra spets, finner vi den berömda dalgången Rum, eller “Rumm” som Lawrence av Arabien stavade den. Vishetens sju pelare vaktar nordsidan av dess mynning och längs den trånga dalgången tornar sig vertikala sandstenstoppar vid namn Jebel än det ena och Jebel än det andra.
Byn Rum, omgiven av Jebel osv...

Dalgången (arabiska: Wadi) som omger byn  har flera källor, och det har från tid till annan varit möjligt att bedriva jordbruk där. Därför har dalgången bebotts sedan förhistorisk tid. Nu bor mest Zalabia-beduiner i Rum, efter att Nabatéerna lämnat.

Om en icke-klättrare till äventyrs känner till Wadi Rum är det nog just för att Lawrence av Arabien tidvis var baserad där under den Arabiska revolutionen 1917-1918. Lawrence bok, Vishetens sju pelare, beskriver dalgången och Hollywood-filmen är till stora delar inspelad i Wadi Rum.

Nuförtiden lever beduinerna i Wadi Rum i stort sett på den turism som först klättrare och sedan vandrare har drivit hit. Turismen verkar mer och mer bli inriktad på att köra runt folk i Jeep.
Julia följer Inshallah factor. Jag har missat ankaret och säkrar från enkelbult halvägs upp på integralen. Ingen superidé

Beduinerna själva har gott om hårdföra klättrare. Beduiner har genom århundradena funnit passager upp till de flesta toppar genom att följa efter ibexfår. Ibland har de förbättrat passager med hammare och mejsel, så kallade “beduinsteg”. Kunskapen om dessa leder har sedan förts från far till son. Några leder har dött ut med ättlinjer, andra är fortfarande vältrafikerade. De flesta har klätterpassager med svårighetsgrader mellan 2 och 5– (!) ungefär.

Den moderna klättringen kom till Jordanien med Tony Howard, legendarisk boss över den engelska klättermanifakturen Troll, som blev inbjuden till Jordanien på 80-talet för att undersöka möjligheterna för vandrings och klättringsturism.
Julia på första replängden av The Beauty.
Det visade sig snabbt att Wadi Rum har en hel del potential för äventyrlig vandring och klättring, och under 80-talet så stod Howard, tillsammans med fransmannen Wilfried Colonna de legendariska Remybröderna från Schweiz, och de tyska elbsandstein-hårdingarna Haupolter och Precht för utvecklingen.

Det är Tony Howard som har sammanställt den enda guideboken över området: «Treks and Climbs in Wadi Rum».

Klippkvalité

Så vitt jag kan utröna har inte särskilt många skandinaver klättrat i Wadi Rum, och de få som varit där har förtäljt om otroligt rutten klippa. Att klippan bitvis är väldigt lös kan inte förtigas, men väljer man nivå efter förmåga så tillför bitvis lös klippa en dimension. En del leder går dessutom helt, eller i huvudsak längst väldigt fast, nästan svart sandsten.
Merlin's Wand. En superspricka i öknen.

Klippan har väldigt varierande former med sprickor av alla storlekar, flak av alla storlekar och timglas av alla storlekar.

Precis som i de flesta sandstensområden så är det en mycket dålig idé att klättra första dygnet efter regn. Klippan blir mjuk av vatten och även om den ser torr ut på ytan så är den blöt på insidan. De flesta dödsolyckor i sandstensområden sker inom 24-48 timmar efter regnväder.

För de som söker ultrafast klippa så rekommenderar jag att klättra “The Beauty”, “Merlin” och “The star of Abu Judaiah”.
The Star of Abu J. Nästan som hemma.

Utrustning

En helt vanligt fjällrack duger fint. Det vill säga: dubbelrep, ett drygt set kil, kamkilar från fingrar till knytnävar dubblering av mittstorlekarna. En camalot/friend #6 behövs för "The Beauty" en av de mest klassiska lederna. Utöver det behövs tubband för att knyta av timglas, nylonslingor fungerar mycket bättre än dynema/spectra. Dessutom behövs en hel del 7-8 mm repslingor för att byta ut firningstationer och för att knyta av borrade timglas.  Slingor slits otroligt snabbt i öknen.

Eftersom det är så torrt går det nästan ingen krita alls. Ta med tejp för jamhandskar. Liten ryggsäck för förstärkningplagg och vattenblåsa.
Julia följer “Climb or go home” repan på Jihad

Säsong

Oktober till April.

Förare

Tony Howards «Walks and Climbs» är för närvarande bibeln. Wilfried Colonna jobbar på en uppdaterad förare. Camptocamp är en nästan oundgänglig källa till (tyvärr) franskspråkig beta. Det verkar som franska bergsguider helt på eget bevåg bultat upp standplatser/firningpister på alla klassiska leder, det positiva med det är väl att en hel del komplicerade nedstigningar
Huvudväggen på Jihad är rätt mäktig ändå!

Guide

Det finns en del lokala guider som tränats av BMC i England. De är kompetenta och duger fint för all vandring och för alla klassiska lederna.

Boende

Det klassiska boendet är tältning vid The Rest house (5JD/dygn). Det bör nämnas att matutbudet i Wadi Rum är inte mer än tillräckligt. Att äta på The Rest house kostar 10 JD/mål, dryck ej inkluderat.

Vi sov på futonger på golvet i Ali Hamads hus. Med helpension och fria jeep-resor till insteg betalade vi 25 JD/dygn (för sovplats betalar man 5JD/dygn). Jag rekommenderar alla klättrare att inkvartera sig via Alis Sunrise camp.

Språk

Arabiska eller Engelska. Det låter ju helt sjukt, men man klarar sig perfekt med Engelska i Jordanien. Lär dig några fraser på Arabiska ändå.

Budget

Vi kom in i Jordan från Eilat/Israel.

Taxi: Från gränsstationen mellan Aqaba och Eilat till Wadi Rum: 25 JD om ni låter Alia deala och wheala. 40 JD om ni försöker själv.

Visa: 10JD per person.

Entré Wadi Rum: 10 JD /person

Boende inklusive frukost och middag: 25 JD per person per dygn.

Mat är halvdyr i de små kvartersbutikerna i Rum.
kommentarer

2014-07-17

Gorges du Tarn

Said Belhaj klättrar 8a+ i värmeböljan. Älven är aldrig långt bort
Gorges du Tarn är utan tvekan en av de finaste sportklätterområden jag besökt. Tarn-älven har borrat ner en djup trång dalgång strax norr om Millau i södra Frankrike. Under sommaren så fylls älven av tyskar, fransmän och holländare som “paddlar” kajak, eller rättare sagt flyter med strömmen. På älvsbranterna står det fullt av höga, branta väggar av sandig kalksten som är helt perfekta att klättra på. Väggarna är lite mindre fullt belägrade av fransmän och en del tyskar.

Efter en olycka i september 2010 då en 8mm doggningsbult på ett projekt drogs ut vid ett fall stängdes över av hälften av sektorerna av helt för klättring, och de öppnades inte förrän 2012 efter att samtliga leder bultats om med 12mm expander eller limbult. Under tiden som många sektorer var avstängda så förlorade förstås Tarn i popularitet, en popularitet som dalgången kanske inte riktigt återvunnit ännu.
Les Novelles plantation du Christ, 8a, sektor Tennesee. 7c+ till första ankaret. 

En av alla saker som är bra med Gorges du Tarn är att det är ett fantastisk ställe för klättrare på nästan alla nivåer. Jag har aldrig klättrat en dålig led i Gorges du Tarn, och från 6a och uppåt (så långt jag kan avgöra i alla fall) finns det gott om trestjärniga leder. Sektorerna nära varandra, har korta anmarcher, ibland för korta, och dessutom finns det ofta trestjärniga leder i grad 6, grad 7 och grad 8 på samma sektor.

Det finns nästan alla sorters leder i Tarn: brant, tak eller vertikalt; korta, långa eller helt sinnesjukt långa leder. 
Féerie pour une autre fois, 8a.

De helt sinnesjukt långa lederna går under beteckningen “Abus”. Abus betyder normalt sett ungefär “missbruk” eller “överdrift”, men betecknar här leder längre än 40m, med berömda leder som Féerie pour une autre fois (8a, 75m) eller La grande Aventure (7b, 75m).

Reptrassel

Vill man klättra Abus utan att lida av brutalt repdrag är det två rep och två grigri som gäller. Gör så här: klättra de första 30m med ett gult och ett svart rep. Klipp enbart det gula repet till dess lagom lätt passage vid 30m-strecket nåtts. Klipp då istället det svarta repet i två bultar, knyt ut det gula repet och släpp ner det. Klättra glatt till ankaret. Säkraren knyter ihop repen och börjar fira ner på det svarta repet till dess repet börjar ta slut. Klipp in i en bult medan säkraren flyttar över till det gula repet och kan släppa ner dig till backen.

(Är leden 60m lång och det svarta repet är 80m räcker det att klättra på den gula repet i drygt 20m, är leden 75m och det finns ett mellanankare efter 40m måste ni klättra på gula ända upp till mellan-ankaret. Ja ni fattar hoppas jag. Om ni inte fattar, låt bli att klättra leder längre än 50m)
Från gamhyllan

På sektorer som De Que fas Aqui? har jag och Julia varit det enda replaget med ett 80m-rep. Alla de övriga replagen hade 100m-rep. När Petzl hade en “Rock-trip” i Tarn 2013 så hade de skurit upp ett antal 200m-rep för att stjärnorna skulle slippa trassel.

Bultning

Som jag nämnde så har hela området bultats om med antingen 12mm rostfri expander eller limbult (om lederna drabbas av genomrinning). Bultningen känns trygg och i allmänhet väldigt genomtänkt.

Det bör nämnas att det är otroligt tätt mellan bultarna i botten av lederna, och ibland mycket glest mellan bultarna i slutet av lederna. Gorges du Tarn dras med ett rykte om att det kryllar av helt vansinniga utklättringar mellan bultarna. Det är inte sant. Visst, en del leder, särskilt de längre lederna, har ibland långt mellan bultarna men av alla leder jag varit upp på så är det inga som varit farliga. Många leder har nästan lika många bultar som det skulle haft i Sverige, och förutom den nämnda incidenten med projektbulten som drogs ut har det aldrig skett en olycka i samband med ett fall i Gorges du Tarn.

Guidebok

Finns bara ett alternativ. Les Gorges du Tarn utgiven av CAF Millau, som lagt ner över hundratusen euro på att bulta om lederna. Guideboken är femspråkig (franska, engelska, tyska, italienska och spanska).

Utrustning

Ett okapat 60m-rep och 12 kortslingor räcker på några riktigt fina sektorer, men för att kunna klättra alla leder på alla sektorer behövs ett 80m-rep. Ett 100m-rep är ännu bättre på vissa leder.

Ju längre leder desto längre kortslingor behöver man. För det längsta lederna behövs mer än 20 kortslingor, och då bör de flesta av dessa vara 25cm eller längre.

De flest fotsteg är stora och avrundade, man behöver inte ha särskilt fräscha klätterskor.

Tuforna lyser med sin frånvaro, och det är ont om knälås. Jag brukar inte ta med knäskydd för knälås upp till klippan.

Resa dit

Klättringen ligger strax uppströms från byn Les Vignes strax utanför Millau. Närmaste större ort är Montpellier. Det tar 2 timmar 45 min från vår lägenhet i Toulouse till parkeringen.

När

Från början av mars till mitten av november. Från början av juni till början av september kan det vara både bra eller sinnesjukt varmt. Det går hitta sektorer i skugga eller i sol under i stort sett hela dagen, men klipporna med morgonsol kan ha blivit för upphettade under förmiddagen för att de riktigt skall fungera förrän sent på kvällen.

Under vintern stiger solen nästan aldrig över randen på dalgången, så det blir brutalt kallt. Åk någon annanstans. 

Annan klättring i närheten

Boffi i Millau är fint och sydvänt om det är för kallt i Gorges du Tarn. Gorges de la Jonte lär vara förstklassigt och bjuder på klättring i några replängder, men jag har aldrig klättrat där.
Campingen Le Beldoire

Boende

Det finns gott om campingplatser nära Les Vignes. Vi brukar bo på Le Beldoire som ligger fint vid vattnet. Det är inte heller allt för dyrt under lågsäsong = klättrares högsäsong. För den lite större budgeten rekommenderar jag världshuset Les Fleurines, en otroligt fin upprustad gammal bondgård. Fina rum och stort allmänt kök. Passa på att äta maten världparet lagar åtminstone en gång (21€/person) för att smaka resultatet av ett mycket kompetent franskt lantkök.

Från campingen i Le Beldoire är det i princip möjligt att gå/cykla till klättringen, och det borde vara möjligt att göra en bilfri resa till Gorges du Tarn. Det finns ingen bankomat i byn och många ställen tar inte kort.

Les Vignes lever i stort sett på turism, söker ni något speciellt boende så går det bra att prata med deras turistkontor. Stockholmsnomaden Martin Leidebrant tipsar om att när Campingen är stängd för säsongen går det hyra superbilliga stugor via Village de Gîtes du Castel de la Peyre

Barerna och resturangerna i Les Vignes är tyvärr usla*, den minst dåliga maten lagas av Le Grillon
Julia klättrar Femme Grigri, 7b

----
* Jag har börjat bli assimilerad i Frankrike: klagar som en fransos.
kommentarer

2014-01-15

Ljuset kommer från norr?



Någon av Norrlandsklubbarna måste rimligtvis vara årets klätterklubb, det säger ju sig själv… Känner ni att det finns någon profil eller klubb från gångna året som klätterförbundet speciellt bör lyfta fram?

http://www.klatterforbundet.se/nyheter.php?id=957

Klätterförbundets Jury för 2014 består av mig (Jonas W) från norr, Fredrik Rapp från den djupaste södern och Hanna Melin från västkusten, medan de centrala delarna av landet representeras av Erik Massih och Anja Hodann.  Ingen av oss är väl direkt intresserade av ohyggliga mängder eget arbete rörande kandidater, så har man en bra kandidat som man vill hylla funkar det nog bäst om man skriver en egen rejäl motivering.
kommentarer

2013-11-10

Novemberdraget

Spoiler: Adam vinner

I lördags körde den lilla, lilla klätterväggen på IKSU sin stora, stora breddtävling Novemberdraget. Som vanligt en mycket välarrangerat och populär tävling. Inför tävlingen hade IKSUs klättersektion till och med byggt en tillfällig klättervägg i IKSUs foajé.
Anu på första finalproblemet

Efter ett tre timmars kval så hade de fyra bästa damerna och herrarna från ett fält av mer än hundratjugo klättrare från halva landet utsetts. Anu Korosuo (Ume), Lovisa H Nilsson (Ume), Linn Björ (Västerås ex Ume) och Nanna Söderin (Östersund) gick till damfinal och Kristoffer Lindbäck (Lule), Patrik Landberg (Pite), Dag Knutsson (Ume) och Adam Evanne (Lule) gick till herrfinal.
Patrik Landberg på väg att toppa första finalproblemet

I finalen klättrade damerna och herrarna två problem var, vilket visade sig vara för få för att särskilja de som vanligt mycket tätt matchade damerna i täten: både Nanna och Linn flashade första finalleden och ingen av dem kunde toppa ut den andra.


Även de två bästa herrarna var för tätt matchande för att skiljas av blott två problem: Adam och Dag flashade båda finallederna.

Både herr och damklassen fick alltså ytterst särskiljas på kvalresultat. Vi rapporterar fullständiga resultat så fort de blivit tillgängliga.
Dag flashar första kvalproblemet

Damer
1. Nanna Söderin
2. Linn Björ
3. Lovisa Hedberg Nilsson
4. Anu Korosuo

Herrar
1. Adam Evanne
2. Dag Knutsson
3. Patrik Landberg
4. Kristoffer Lindbäck

Patrik, Adam, Dag
Linn, Nanna, Lovisa
Fler foton finner ni här
kommentarer